Proprioception är vår förmåga att kunna avgöra våra kroppsdelars position i relation till “rummet” omkring oss. Detta kallas även för 6:e sinnet och är nödvändigt för att kunna hålla balansen. I artikeln kommer vi bland annat ta upp hur störningar i nervsystemet exempelvis kan ge balansproblem.

NAPRALOGICA / Kroppsdetektiverna är en av mycket få kliniker i Sverige som aktivt tar hänsyn till förändringar i proprioceptionen under våra behandlingar. Det gör att vi löser fler komplexa och kroniska problem än andra kliniker.

Även med våra ögon stängda så kan vi uppfatta var våra armar och ben befinner oss i “rummet”. Muskler, huden, senor, leder och innerörat innehåller receptorer, vilka för vidare information till hjärnan. Vår hjärna organiserar sedan denna information i Thalamus (koordinatorn i hjärnan) och ger oss information om vår position i relation till “rummet” omkring oss. Signalerna är mestadels undermedvetna.

En analogi med något vi kan relatera till är FRA och statsmakten. Utan korrekta signaler (rapporter) från FRA kan statsmakten inte heller fatta rätt beslut om vilka åtgärder som behöver vidtas i relation till omvärlden.

Proprioception skiljer sig från interoception samt exteroception genom vilken vi uppfattar världen utanför, och interoception genom vilken vi uppfattar fysiologiska förändringar, exempelvis tarmrörelser (1). Tillsammans står dessa dessa delar för 90-95% av alla signaler till hjärnan.

Hos människor är det receptorer i  tvärstrimmiga muskler (muscle spindles) och senor (Golgi senorgan), huden och ledkapslar. Till stora delar registreras dessa signaler utan att vi är medvetna om det och man räknar med att 90-95% av alla signaler till och från hjärnan sker till och från autonoma/undermedvetna system. Av de utgående signalerna är det medvetna signaler när vi utför en rörelse exempelvis lyfter armen eller tittar åt höger. Av inkommande medvetna signaler är det i princip smärta som är medvetna signaler.

Kroppens förmåga av “läsa av rummet”

Hjärnan tar information från  nervsystemet och integrerar detta i Thalamus (en del i hjärnan som fungerar som dirigent för informationsflödet) för att skapa en uppfattning om position, rörelse och acceleration. Med hjälp av dessa signaler så sätter motorkontrollcentrum ihop ett rörelsemönster. Rörelsemönstret är det som du använder under aktivitet.

Kroppen har fullt med proprioception

Kroppen har fullt med proprioceptiv förmåga, i hud, muskler och leder. De strukturer som är rikast på receptorer är huvudet, tungan och även magen har många receptorer. Receptorerna registrerar läget i huden, muskeln eller i leden genom att registrera den spänning som sker. Om den spänningen blir felaktig, som kan ske vid exempelvis ärrvävnad efter exempelvis kejsarsnitt, tatueringar i huden eller piercingar (3), kommer receptorerna att registrera spänning konstant, vilket leder till kaos i nervsystemet och kompensationer i närliggande muskler.

Receptorerna skickar informationen till motorkontrollcentrum i lillhjärnan där beslut tas om vilka rörelsemönster som ska aktiveras när vi exvis sätter ner foten under löpning i skogen. Motorkontrollcentrum är dock beroende av signaler från längre upp i hierarkin, högst upp är limbiska systemet. En hög spänning från limbiska systemet sänker output från motorkontrollcentrum. Stress och känslor styrs via limbiska systemet och hur limbiska systemet påverkar oss när vi rör på oss återkommer vi till i en senare artikel.

Läs mer här

Vill du veta mer om hur proprioceptionen blev påverkad av den gamla stukningen som du glömt bort?

Läs mer här

Vi har fyra typer av proprioceptorer i kroppen

Golgis senorgan:

Till våra skelettmuskler är senor kopplade. Dessa har vid alla tillfällen en viss analog spänning. Denna spänning mäts i golgi senorgan (senspolar).

Muskelspolar:

På samma sätt som musklernas senor så sträcks eller förkortas skelettmusklerna vid minsta lägesförändring. Denna skillnad i längd uppfattas av muskelspolarna som också uppfattar hastigheten av denna längdförändring. Denna skillnad skickas i sin tur vidare till hjärnan.

Receptorer i leder:

Dessa finns omkring våra leder och registrerar ledens rörelse och läge.

Receptorer i huden:

Receptorerna i huden registrerar när den sträcks. Ärr i huden kan inte sträckas på samma sätt som huden i sig och det kan skapa störning i det autonoma nervsystemet, vilket kan leda till störningar i rörelsemönster och muskler som inte kan aktiveras. De flesta ärr stör signalerna.

Läs mer här

Läs om hur ärr i huden kan störa proprioceptionen och skapa muskelproblem.

Läs mer här

Tillsammans utgör dessa ovan nämnda faktorer en betydande del av våra sensoriska möjligheter för medvetna och omedvetna rörelsemönster. Utan dessa receptorer skulle bara en sån sak som att springa i obanad terräng vara i princip omöjligt. Kontinuerliga förändringar av underlaget skulle göra att all kraft gick åt till att komma fram till vilka muskler som ska kopplas in när och var då underlaget ändras hela tiden.

Exempel:

En grupp individer med diagnosticerad sjukdom i höftleden fick testa balansförmågan med både öppna och stängda ögon. Balansen blev bättre med stängda ögon då den skadade höftleden orsakades av störd proprioception. (4)

Om du lider av en skada idag kan det mycket väl ha sin orsaksmekanism. NAPRALOGICA – Kroppsdetektiverna  kan hjälpa dig till smärtfrihet och att bli mer funktionell.

Referenser

(1)Interoception: the sense of the physiological condition of the body.
Review article
Craig AD. Curr Opin Neurobiol. 2003.

(2)Sensitization and Interoception as Key Neurological Concepts in Osteopathy and Other Manual Medicines.
D’Alessandro G, et al. Front Neurosci. 2016.

(3)Acta Odontol Scand. 2016 May;74(4):279-84. doi: 10.3109/00016357.2015.1114668. Epub 2015 Nov 30.
Oral parafunctions, piercing and signs and symptoms of temporomandibular disorders in high school students.
Mejersjö C1, Ovesson D2, Mossberg B3.

(4) Postural control in degenerative diseases of the hip joint.
Sziver E, et al. Clin Biomech (Bristol, Avon). 2016.