Till att börja med måste man förstå att löparknä är ett symtom. Ett symtom är ett sätt för kroppen att visa att något är fel, precis som feber eller huvudvärk, men den visar inte VAD som är fel, lika lite som feber berättar varför man får feber. Ett symtom uppstår i samband med aktivitet, och löparknä i aktiviteter som biomekaniskt påminner om löpning.

Vad är löparknä?

Löparknä är smärta på utsida knä som uppstår i samband med aktivitet. Smärtmekanismen är inte helt klarlagd, men flera teorier florerar. Det som är klarlagt är att det inte är det senstråk som löper på utsidan av låret som är för spänt, Tractus Iliotibialis (TIT), som är orsaken till besvären. TIT är ur anatomisk synvinkel ostretchbar. TIT har i en studie (1) in vitro visat sig kunna förlängas med maximalt 2 mm, dvs 0,5% av dess längd och i en annan att under normala förhållanden så kan strukturen inte förändras ens en %.

Glöm stretching och foam rolling av TIT i syfte att förlänga den, det går inte! 

Hur börjar det?

Vi förutsätter i den här artikeln att det är vänster ben som du har fått ont i. I din historik finns alltid grundorsaken till din skada att hitta, och den som inte har stukat foten i sitt liv finns helt enkelt inte. Det är mycket vanligt. Det finns givetvis andra grundorsaker till löparknä, men i denna artikel nöjer vi oss med den vanligaste orsaken – fotledsstukningen. Sannolikt har du glömt bort det då du endast haltade ett par dagar efter traumat, för att sedan vara smärtfri. Symtom är det sista som uppträder vid en dysfunktion (1) och det första som försvinner. Vid löparknä vänster sida är det höger fot som stukats, men det kan givetvis även vara det andra, dock inte alls lika vanligt.

Läs mer här
Läs mer om din gamla fotledsstukning här
Läs mer här

Den där fotledstukningen som du glömde bort räknas som en av de fem största funktionella skadorna på kroppen med tanke på vilken effekt det har akut och under en livstid . Ligament i foten skickar signal till hjärnan om var fotleden befinner sig i ”rummet”, vinkel på fotisättning osv. När ligamentet utsätts för våld (partiell eller full bristning på FTA-ligamentet, det vanligaste sättet att stukas) så uppstår fel i signalen från ligamentet till Thalamus i hjärnan så den vitala feedback som hjärnan behöver i form av proprioception för att kunna sätta ner foten på underlaget blir i bästa fall bara försvagad. Det vanligaste är att det blir kaos i nervsystemet.

Proprioception är de nervsignaler som gör att hjärnan vet var vi befinner oss i rummet. Vid en stukning blir proprioceptionen kraftigt påverkad. Vid gång eller löpningen hävdas att 70% av proprioceptionen kommer från foten.

Läs mer här
Läs mer om proprioceptionen här
Läs mer här

Vid en skada i ex foten så kommer kroppen att skapa kompensatoriska rörelsemönster för att skydda oss från smärtan som kan vara akut eller kronisk. Motorkontrollcenter i lillhjärnan kommer att skapa ett dysfunktionellt rörelsemönster baserat på den information som den får från fotleden och övriga kroppen. När stabiliteten i en vital del som fotleden är påverkad så kommer stabiliteten att tas upp längre upp i kedjan. När något är trasigt så blir informationen från det trasiga området felaktigt. Detta felaktiga rörelsemönster kommer att bestå tills dess att vi bryter det och skapar ett nytt funktionellt rörelsemönster.

Vad innebär rörelsemönster och hur vet jag om det är dysfunktionellt?

Med rörelsemönster räknas hur du rör dig vid en given funktion. Du har redan tekniken för funktionen ”att springa”, men trots att du springer så kan du fortfarande ha ett dysfunktionellt rörelsemönster då du inte använder rätt muskler för funktionen. Att ha ett funktionellt rörelsemönster innebär att använda rätt muskler vid rätt tidpunkt vid ”att springa”. För dig som läsare märker du det när du får ont under funktionen ”att springa”. Du kanske får ont i nacken eller höften när du springer och du kan ha gått länge med ett felaktigt rörelsemönster, men först vid en given belastning uppstår symtom.

Hjärnan hittar nya signalvägar för funktionen

Ur  kaos kommer ordning och hjärnan försöker att återskapa funktion efter traumat.  Vi vill helt enkelt kunna fortsätta springa, trots att ligamentet inte signalerar rätt. Vi måste kunna röra oss igen så hjärnan hittar nya sätt att få fram signaler så att vi kan springa. Muskeln Fibularis Longus blir hyperton när den försöker skapa stabilitet i fotleden istället för ligamentet och skydda det skadade ligamentet på utsidan. Tibialis Posterior som är antagomist till FTA blir ofta inhiberad. Proprioceptionen är fortfarande dålig, men funktionen är på väg att förbättras genom att kroppen kompenserar med andra strukturer.

Läs mer här
>Läs mer om hur motorkontrollcentrum liknar en GPS i sin funktion
Läs mer här

Längre upp i kedjan, på utsida höger ben är Gluteus Medius (GMed) hämmad och hypertonisk. Detta påverkar stabiliteten i bäckenet när du sätter ner ditt vänstra ben. GMed har bland annat som uppgift att balansera bäckenet, men då höger sida utsida höft är hämmad så måste vänster sida kompensera och arbeta hårdare för att få ett stabilt bäcken. Vi kan för att göra det enkelt kalla det för lastbalansering.

Om vi nu byter fot i steget så kommer Tensor Fascia Latae på motsatt sida den stukade foten att bli fasciliterad -neurologiskt uppreglerad – för att kompensera för motsatt sida höft som är hämmad. I muskelkedjan laterala systemet där GMed är en muskel, och insida lår (ljumske) får arbeta hårdare för att kompensera. När Gmed blir hämmad så kommer utsida lår Vastus Lateralis yttre rand att kompensera för stabiliseringen. Tensorn drar i TIT, Tractus Iliotibialis, tillsammans med Vastus Lateralis – smärta uppstår i TIT vid fotisättning då kravet på funktion är som störst. TIT går inte att stretcha (1,2).

Tensor Fasciae Latae

Förhoppningsvis har du som läst hela artikeln också insett att foamrolling, stretch eller andra symtombehandlande åtgärder inte kan förändra grundorsaken. Du kan med dessa metoder i bästa fall maskera problematiken. Genom att förbättra stabilitet i fotled och förbättra den proprioceptiva förmågan, så kan dysfunktionen minska och löpningen återgå till att ske utan symtom i knät. Genom att inte korrigera den bakomliggande orsaken så kan symtom uppstå i andra aktiviteter senare i livet.

Lästips:

Hur kroppen rör sig under rörelse –

Gluteus Medius –

Tensor Fasciae Latae –

Fördjupning om löparknä

Referenser

 

1) Altered left ventricular performance in aging physically active mice with an ankle sprain injury.
Turner MJ1, Guderian S2, Wikstrom EA3,4, Huot JR2, Peck BD2, Arthur ST2, Marino JS2, Hubbard-Turner T3,4.
Age (Dordr). 2016 Feb;38(1):15. doi: 10.1007/s11357-016-9877-2. Epub 2016 Jan 23.

2) Three-dimensional mathematical model for deformation of human fasciae in manual therapy.
Chaudhry H, et al. J Am Osteopath Assoc. 2008.