Knäleden

Knäleden ska vara stabil för att fungera optimalt. Leden består egentligen av två leder – en gångjärnsled mellan skenben och lårben, samt en led mellan knäskålen och lårbenet. Funktionen är att böja och sträcka och att vara stabil i sidled.

Många problem uppstår på grund av otillräcklig stabilitet i knäleden och dålig motorkontroll av musklerna som ger knälederna dess stabilitet. Kan vi inte kontrollera musklerna får vi problem att styra hur knäskålen rör sig sidledes och upp och när vi böjer på knäleden. Muskler som påverkar knäleden är ganska många: från underbenet stödjer Gastrocnemius, långa ytliga vadmuskeln, och ovanifrån knäleden påverkar Quadriceps (Vastus Medialis, Lateralis och Intermedius, samt Rectus Femoris), antagonisten till Quadriceps: Hamstring (Semimembranosus, Semitendinosus samt Biceps Femoris), Sartorius, Gluteus Maximus och Tensor Fasciae Latae över Tractus Iliotibialis.

Diffus knäsmärta vid sittande ställning, exvis vid PFSS, beror oftast på att knäskålen drar till höger i en sk lateralisering och kommer ofta på grund av dålig motorkontroll vid belastning. Förutom neuromotoriska störningar finns det även andra faktorer med i PFSS, men dessa lämnar vi till en annan artikel som kommer senare under våren – ont i knät). Får vi strukturella skador på korsband och ligament blir knäleden mindre stabil, vilket ökar belastningen på musklerna som förstärker stabiliteten i knäleden och det krävs ordentlig rehabilitering för att kunna komma tillbaka till normal träningsdos om man har skadat ligament och andra strukturer – inte bara för att stabiliteten har minskat rent strukturellt, men också på grund av de neuromotoriska störningar som uppstår vid skador.

Höftleden


Höftleden är mycket speciell – den är både rörlig och stabil på en och samma gång. Kulleden ska kunna böja, sträcka och rotera inåt och utåt, men när vi sätter ner foten i ett löpsteg ska den även kunna stabilisera underliggande strukturer. För att kunna klara av detta krävs en mycket god muskelkontroll. Ett typexempel på muskelkontroll som är otillräcklig kan vi se på löpare som springer och faller in med knät vid fotisättningen. Det är inte nödvändigtvis att detta beror på svaga höftmuskler, det är mycket ofta bristande motorkontroll. Ett annat typexempel kunde vi se under damernas klassiska längdskidor under OS. De svenska och norska damerna hade mycket god muskelkontroll när de stakade, medan många andra skidåkare kunde ses falla in med knäna inåt när de sköt ifrån med stavarna – de klarade inte av att föra över kraften från axlarna till höften och höften fungerar inte optimalt – prestandan blir alltså sämre än den skulle kunna vara.

Rörelserna i höftleden är alltså mycket komplexa. Den största muskeln i höften – Gluteus Maximus har en huvudsaklig funktion i att sträcka i höftleden. Den har även en svag utåtrotation och stabiliserar även knäleden genom dess förlängning Tractus Iliotibialis. Andra mindre muskler, Gluteus Medius, Minimus och Tensor Fasciae Latae, har som huvudsaklig uppgift att stabilisera höftleden under exempelvis hela löpsteget.

Det vanligaste problemet med höftleden är svårigheten att extendera och att inåtrotera benet som sådant. Det som sker under kontorsarbete och annat stillasittande arbete leder till att musklerna på höftens framsida blir korta/tighta och sätesmuskulaturen blir hämmad via nervsystemet.

Lederna från foten och upp till höftleden är beroende av varandra på flera sätt. Ser vi en begränsad dorsalflexion i fotleden så kan vi ofta se ett mönster med dålig stabilitet runt höftleden, som i sin tur leder till skador i knäleden. Det är väldigt sällan orsaken till problemen sitter där det gör ont för stunden! Vi på Napralogica arbetar mycket med neuromotorisk aktivering där vi testar fram de muskler som skapar problem och återställer kroppens neuromotoriska funktioner med resultatet att du har mindre smärta och bättre funktion.